Långsamt känner jag Herr Mörker falla över mig.
Denna välkända herre som brukar komma på besök varje vinter.
Jag trodde han hade glömt bort mig i år.
Jag hoppades han hade glömt bort mej i år.

När han kommer raderar han alla känslor.
Utan tomheten.
Och ensamheten.

Han lurar mig att tro att jag är helt ensam i världen.
Att ingen tycker om mig.

Han tar bort allt jag tycker om att göra.
Suddar ut all inspiration.
Tar all min glädje.

Allt jag vill är att sova.
Men Fröken Insomnia är också på besök.
Dom är inget vackert par.
Det blir ingen Askungesaga av det här.

En sak har jag lärt mig under åren.
Jag ska inte ge mig utan en fajt.
Herr Mörker ska inte få kontrollen igen.

Det är bra att han knackar på dörren innan han stiger in.
För nu vet jag att han är på ingång.
Och jag vet vad han inte tycker om.

Jag ska fortsätta vara positiv.
Och jag ska skratta åt honom.
Skratt är det bästa vapnet mot honom.

Jag gör upp med Fröken Insomnia senare.
När jag har vunnit mot Herr Mörker.
För i år ger jag inte upp.