Tänk om det är så
att du är min tillflykt,
den känslan jag jagar
när allt är lite för vanligt.

Tänk om jag letar
efter smärtan du orsakar,
att jag söker dig
i vrån av mitt hjärta,
när jag är lite för likgiltig.

Är det verkligen så
att jag vill ha ont?

Tar jag fram smärtan du orsakat
för att jag tycker
att det är tråkigt
att bara må bra,
helt av mig själv?

Kan jag verkligen inte
vara lycklig,
genom att stå
på egna ben?

Then I\'m officially
the most pathetic woman
in this world.