Bästa Monsieur!

Det är tidig morgon då jag skriver kanske detta mitt sista brev till Er…
Endast 4 dagar återstår innan julen ånyo står för dörren och då vi människor förväntas vara glada och lyckliga. Jag befann mig i ett sådant tillstånd fram till igår, då jag gjorde en för mig oerhört sorglig upptäckt. Dessutom av en ren tillfällighet - om man nu tror på slika händelser.

Nåväl, nu sitter jag här i valet och kvalet och undrar om jag ens vågar sända Er dessa rader utan att bli till allmänt åtlöje. Men på något sätt måste jag få förklara mig, eller kanske försvara mig?
Möjligen är detta blott och bart det sammalunda som den svenske A. Stridberg skrev – ”en dåres försvarstal”.
Likväl måste jag skriva ner de tankar och känslor som nu florerar denna tidiga morgontimma.

Igår fann jag sålunda Ert lilla meddelande – om det nu är från Er?
Efter nämnda upptäckt befinner jag mig i ett konstant tillstånd av konfusion.
Precis efter att jag besökt postkontoret och fått iväg julpaketet till Er upptäckte jag den notering som jag förmodar vara från Er Monsieur.
På ett av annonsbladen som hamnat i högen bland all min post stod två spretigt handskrivna röda ord,
som det verkade - nedklottrade i all hast.

Jag vet att jag är en riktig slarver vad det gäller genomgåendet av min post men tiden har ju inte riktigt räckt till den här senhösten. Ni vet så väl att mina nuvarande studier är fruktansvärt slitsamma.
Igår tog jag mig alltså i kragen och betade av försändelse efter försändelse. Var precis på väg att slänga ovannämnda annonsblad då jag såg de röda orden som plötsligt lös igenom all förtryckt text.
Där stod endast två ord: Glöm mig
Inte en punkt, inget utropstecken - kort sagt inga skiljetecken alls, bara dessa två små spretiga ord i vad jag förmodar vara rött bläck…

Hur har Ni tänkt Er att jag ska tolka dessa ord Monsieur?
Då det ej förekommer någon underskrift kan jag ju icke vara alldeles säker på att det verkligen är Ni som är upphovsmannen till dessa ord. Ej heller kan jag veta till fullo om det är mig de är ämnade för.
Tänk om jag hade missat dem, vilket jag ju faktiskt gjort i över tre månader - om man skall gå efter annonsbladets datumstämpel. Väl dolt men ändå synligt, om man läser annonsen står orden där.
Men det hade väl varit betydligt tydligare om detta budskap förmedlas via bud, post eller blott på ett pappersark instucket under min dörr?
Det är nästan så jag tror att Ni icke vågar stå för Era ord Monsieur!?

Och vad innebär de mer specifikt?
Är de en uppmaning, ett önsketänkande eller ett ynkligt försök till att döva eller dölja Era egna känslor?
”Glöm mig, det kan ju ändå aldrig bli något av den här saken.” Är det vad Ni egentligen menar Monsieur.
Tja, inte vet jag men ni har gjort mig mycket konfys. Jag har ju dessutom skrivit ett flertal brev och små meddelande till Er de senaste månaderna utan att höra ett ljud från Er.
Ni kan ändå icke påstå att jag ej varit tydlig i mina brev angående Er rätt att ”överklaga”.
Vid ett flertal tillfällen har jag skrivit att jag vill att Ni klart säger ifrån om Ni tröttnat på mitt lilla tilltag, eller på något vis känner Er störd därav.

När vi träffades förra vintern på den där utställningen kunde Ni ha kläckt ur Er något om Ert obehag..
Vi talade ju ändå en bra stund i enskildhet med varandra - men inte ett ord!
Varför lämnar Ni inga klara besked Monsieur, vad är det Ni fruktar?
Det hade ju med räckt med endast en fras par example ”Nu är det nog!” - givetvis tillsammans med Er signatur.

Nu vet jag som sagt varken ut eller in. Kan bara beklaga att jag såg denna Er notering när min julgåva redan var skickad.
Jag kräver att Ni skickar tillbaka gåvan om den missbehagar Er och att Ni en gång för alla \"slår näven i bordet\" om Ni störs så vansinnigt av mitt regelbundna plitande. Ett klart besked kommer att tysta mig, det har Ni mitt ord på Monsieur.
Jag har aldrig velat skada eller såra med mina små brev – snarare tvärtom.
Jag har bara velat visa min stora uppskattning för allt det Ni lärt mig och för er fina person.
Tyvärr börjar den bilden alltmer naggas i kanten. Ni ter Er mer och mer som en oansvarig och feg stackare Monsieur! Stå upp för vad Ni tycker eller känner, det är betydligt mer renhårigt än små kryptiska dolda meddelanden.

Jag har aldrig någonsin funderat på en framtid oss emellan. För mig har hela saken enbart varit ett kärt nöje och ett oskyldigt svärmeri på avstånd – är ledsen om Ni missuppfattat.
Glömma Er, tänker jag aldrig göra Monsieur, därtill är ni alldeles för betydelsefull för mig.
Jag kommer att minnas Er med glädje och kan bara hoppas och önska att Ni kommer att göra dito vad mig anbelangar.

God jul Monsieur, kanske det nya året blir ett mycket tyst år…
Vördnadsfullt Clara.W