Down the Via Dolorosa
Oh the way of suffering
But he chose to walk that road
Out of his love for you and me
All the way to calvary
Via Dolorosa
Den ödsliga trånga vägen
Breder ut sig framför mig
Så oändligt lång den tycks vara
Under den obarmhärtiga solen
Här gick en man en gång
Blodig, sårad
Förkrossad och fylld av ångest
Hatad av de han älskade
Över allt annat
Vi går samma väg
Samma törnekrona bär vi
Och stegen är lika tunga
Kanske är det inte rätt av mig
Att blanda mitt blod med hans
Jag, som inte ens är värdig att gå i hans fotspår
Men denna smärtans väg
Delar vi, han och jag
Skräcken är densamma
Här gick han sin död till mötes
Säkerligen också jag
För vad är väl ett liv
Utan Gud?
Jag vet att han gick här
Men kan knappt urskilja blodspåren
Eller hans fotsteg i dammet
Bländad av ett allt för starkt sken
Förlamad av tvivel
Kastar mig till marken
När benen inte längre bär
Och väntar
Väntar på att han ska vända om
Att han ska komma tillbaka
Låta mig bära hans kors
Längs med hela Via Dolorosa
Ta på mig hans törnekrona
Och blotta mina handleder
Så att spikarna kan köras genom dem
För jag kan klara vad som helst
Vad som helst
Bara han är med mig
Men nu ligger jag i dammet
Ensam
väntar
väntar
Och hoppas