Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Down the Via Dolorosa Oh the way of suffering But he chose to walk that road Out of his love for you and me All the way to calvary


Via Dolorosa


Den ödsliga trånga vägen
Breder ut sig framför mig
Så oändligt lång den tycks vara
Under den obarmhärtiga solen



Här gick en man en gång
Blodig, sårad
Förkrossad och fylld av ångest
Hatad av de han älskade
Över allt annat




Vi går samma väg
Samma törnekrona bär vi
Och stegen är lika tunga



Kanske är det inte rätt av mig
Att blanda mitt blod med hans
Jag, som inte ens är värdig att gå i hans fotspår
Men denna smärtans väg
Delar vi, han och jag
Skräcken är densamma


Här gick han sin död till mötes
Säkerligen också jag
För vad är väl ett liv
Utan Gud?




Jag vet att han gick här
Men kan knappt urskilja blodspåren
Eller hans fotsteg i dammet
Bländad av ett allt för starkt sken
Förlamad av tvivel


Kastar mig till marken
När benen inte längre bär



Och väntar




Väntar på att han ska vända om
Att han ska komma tillbaka
Låta mig bära hans kors
Längs med hela Via Dolorosa
Ta på mig hans törnekrona
Och blotta mina handleder
Så att spikarna kan köras genom dem




För jag kan klara vad som helst

Vad som helst

Bara han är med mig





Men nu ligger jag i dammet
Ensam


väntar


väntar


Och hoppas










Fri vers av Lithia
Läst 909 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-12-22 01:20



Bookmark and Share


  Max T
Hear, hear, for you have made a masterpiece! Snyggt så det förslår, snygga beskrivningar, man känner nästan dammet i ögonen.
2008-01-30

    skinkdiamond
Gud, vad fin text!!! jättebra skriven, man blev som fast i den!
2007-12-23

    Cammo
så otroligt vacker. ett mästerverk. verkligen, det här är det bästa du skrivit
2007-12-22
  > Nästa text
< Föregående

Lithia
Lithia