En skata och en jag
Världen färgas rosa, orange
himmelen speglad i vattenpölar
av borttöad snö
En liten blå träpall
som ingen vet var den
kom ifrån
Färgen har flagnat och
avslöjar naket, slitet
trä
Nog sitter jag där på pallen
med mitt blonda hår klistrat
mot pannan
genom kallsvetten
och mascararänder på kinderna
Jag skulle ha köpt vattenfast
om jag visste
Blundar för några sekunder
och när jag öppnar dem igen
så är himlen svart
Hela världen förändras
mitt framför mitt
tårfyllda synfält
Och vad gör jag
jag sitter på en pall
helt hjälplös
det är lite komiskt
nästan
En fågel, en lite
vanvårdad skata sätter sig
helt orädd och djärv
brevid mig
Jag ler lite samtidigt
som jag tittar in i skatans
svarta ögon
och ser så mycket
av mig själv
Natten är svart
och jag undrar om skatan ser mig
Vem ser mig
viskar jag och skatan
flyger skrämt iväg
jag ger upp
.