Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En repris från den 19 december för tre år sedan


Decembertankar 2004


Jag ligger på rygg i soffan vid fönstret. Blickar ut över den svarta decemberhimmeln. Där hänger månen halv. Om en vecka blir den full, på självaste annandag jul.

Jag ligger och vilar i soffan vid fönstret. Jag vinkar till månen, och tycker mig se att den vinkar tillbaka. Så följer jag dess rörelse. Ja, man kan faktiskt göra det. Det är egentligen ganska lätt. Bara man har en referens, som exempelvis speglingen av trätaket i fönstret, eller en trädtopp på utsidan.

Jag ligger och funderar i soffan vid fönstret. Tänker på hur vacker världen är när kärleken får ta plats och trycka undan rädslan. Jag tänker på den bleka vintersolen idag. Hur den smekte lönnens svarta stam och strödde guldskimmer i björkens nakna grenar. Så tänker jag, att jag aldrig någonsin vill vara rädd igen.

Jag ligger och grubblar i soffan vid fönstret. Tänker att kanske är det kontrasterna som målar livet. Kanske har skönheten med rädslan att göra trots allt. Att ju mörkare rädslan har varit, desto vackrare blir världen när man kommit ut på andra sidan. Särskilt om man samtidigt öppnar sitt hjärta och släpper kärleken in.

Jag ligger och gråter i soffan vid fönstret. Jag låter tårar av glädje svämma över och dränka mitt ansikte. Jag gråter för att glädjen inte får plats i mig. Glädjen över att få vara en del av allt detta som är så stort, och som vi människor kallar livet.

Under tiden jag ligger i soffan vid fönstret, och tänker dessa små människotankar, har månen flyttat sig ännu en bit.

Jag ler, och månen ler tillbaks...





Övriga genrer av Pica pica
Läst 486 gånger
Publicerad 2007-12-22 23:10



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Pica pica
Pica pica