falska toner av ödmjukhet
spelar på ostämda instrument
enkelt att avläsa lögner
i kalla döda ögon

er istid är närmare
än mänskliga känslor
den nuddar min svaghet
vill bryta ner mig
med olustig kraft
i sin lömska bris

men jag står kvar

har stridit när ni sovit
kämpat mot det onda
som tar er med idag

varje ögonblick
jag måste dela
med er stendöda själsbild
betrakta menlöst taktspel
utan spår av kamp

drar mig längre ner i förvirring
en pendling mellan
här och där

om ni ville kapitulera
välja kärlek och liv
framför svek och död
ge godheten en chans
och lämna sveken utanför

då kunde ni blåsa liv i förlåtelsen
som ingen längre bär för er
och vi skulle kunna mötas
i samma värld
med samma språk

er närvaro gör mig tom
avskärmad från det sanna