Jag har inget, jag har allt
en värld av drömmar, mardrömmar, fantasi och rädsla
i verklighet
småsinta ögon som ser av behov
jag väntar i skugga
på ljus
som kan leda mig
genom mig själv, ut ur mig själv
mot den okända
mot det okända
mot liv och liv och liv och liv
inga mellanspel eller suddigheter
bara liv
det oavklarbara, det ofattbara, det nära och det viljelösa
jag värmer mig i en bädd av stålull
längtar till mjukhet
kraftlös till en grad av otydlighet
hopplös till en motsägelse av determinition
klara tankar faller ur mig som varmt glas
jag är dimma, för mig, osynlig... för mig
som ett fönster av kyrkoglas, bilder speglar... vackra ord och drömmar
jag tar ingenting, begär ingenting... jag är natt
väntande på dag
väntande på räddning
väntande på ljus
och liv, det ofattbara ogreppbara otroliga i varje dag
du skulle sett mig, jag hade blå ögon då
dagen föll över mig och allt hade värde i sanning
som murbruk stockades det vidunderliga då
mellan underbarheter och drömvarelser
innan natten... innan mörkret... innan rädslan...
jag växte som en spegling av mig själv
skyr dagen som natten då
skyr verklighet som drömmen då
skyr ögon som ensamhet då
jag minns glädjen... och värmen...

men inte just nu

/