jag skriver mina fingrar blodiga
när jag skriver om dig
jag vill ge känslan ett smeknamn
för det är det som du ger min själ
du slickar mitt ego
det växer ut ur min mun och slukar
dina kyssar som en motor slukar bensin

du behövde inte säga att du älskar mig
för det ser jag på dig när du älskar
med blicken och fångar min hand i din
och jag betraktar oss utifrån
och ser en kille som beundrar en tjej
mer än vad någon människa gjort tidigare
och en tjej som beundrar hans kärlek
som beundrar sig själv i hans glansiga blick
och det får mig att vilja gråta

mina tankar vandrar över spegeln
och för ett litet tag ser jag vad han ser
men det försvinner lika kvickt
så jag ringer för att få höra hans röst
för att få känna mer
för att känna mitt ego spränga ådrorna
och klättra ut ur min vilda fantasi

bekräftelsen är min respirator
låt det aldrig ta slut
men vad ger jag tillbaka
när kalla ansikten betraktar evigheten
bakom dig

framtiden skrämmer mig
bara för att jag vet så väl vad jag vill
och jag stannar inte länge här med dig
jag måste vidare

jag har inga smeknamn tillräckligt vackra
att ge dig fastän jag så gärna vill
jag vill plocka ner en stjärna
bränna ihjäl mig till på köpet
så jag kan ge den till dig
som tack för att du älskar mig

du sa jennie på ett sätt jag aldrig hört förut
det var någon sorts svägning på rösten
ja, jag tror du talade med kärlek

och när vi snart går skilda vägar
har jag inte gett dig något
och du har gett mig allt
men du kommer inte veta hur det
känns att bli älskad
och jag kommer inte veta hur det
känns att älska
och det får mig att vilja gråta

med hans armar runt mig
betraktar jag oss utifrån
och jag inser motvilligt att




vi kanske inte är mer än såhär