Två ensamma skuggor flöt långsamt över skrovlig asfalt,
de släpades i smutsen mot en lång rulltrappa, nedåt och ut på en perrong.

En ensam skugga från vänster och en vårdslöst från höger.

Två skuggor svävade långsamt mot varann,
de möttes i tystnad, blev till en enda mörk dimma.

En ensam skugga väntade på en perrong,
inte en rörelse i den mörka massan, inte ett andetag.

Den ensamma skugga slets tanklöst itu,
som vått papper i ett varmt badkar.

Den mörka reflektionen är alltjämt bortglömd,
vet du var din skugga är när du inte ser den?
... vet du vad den känner?

Leder du skuggan eller leder skuggan dig?

/