och fastän du har lagt på för länge sen
sitter jag kvar med telefonen tryckt mot örat
hårt
krampaktigt
jag kanske hoppas på något
att du på ett mirakulöst sätt liksom ska
prata igen
säga vackra ord
viska in i mig
att du älskar mig
att allt kommer bli bra

och precis nu är det enda jag vill
att bara skita i alltihop
att bara slänga ut allt genom det öppna fönstret
som släpper in kall luft på mina
bara fötter
jag vill springa ut i mörkret
utan strumpor och skor
och aldrig med komma tillbaka


men det går inte
för så gör man bara inte
man gör bara inte så


alla ljuger mig rätt upp i ansiktet
säger jag mår bra
fast jag ser tårarna pressa bakom ögonlocken
de vill komma ut i den friska luften
den friska men iskalla luften
alla ljuger mig rätt upp i ansiktet
de slår sina lögner in i mitt huvud
om och om igen
tills jag nästan tror på dem

nästan

och marken där ute,
den hårda marken där nedanför fönstret,
tar imot telefonen med öppna armar
så som jag skulle ta imot dig
om du bara föll någon gång