En dikt som jag tillskriver min absolut bästa palindromvän som älskar havet
Den gamle och havet
Oändlig, mörk och mystisk
fördöljer djupa hemligheter i ditt inre
dånande skum över naken hud
där styv bris pressar oss tätt samman
Salta stänk befruktar vinden
avslöjar brottstycke av sitt fördolda
för den som lyssnar till viskningen
begravd i snäckans sus
Ack så skrämmande, fruktad
samtidigt rogivande underbar
där du tänjer dina gränser
med mjukt kluckande
Mareld guppar blåvitt dansande
i månljus tillsammans med maneter
under bränningars dån
i tångdoftande kylslagen nattluft
Tack, min mäktiga Gud
för denna andra dagens gåva
där de bästa av stunder
innehåller ett hav med vän