Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
det finns ingenting så skönt som när smärta lämnar kroppen


när jag brinner

när jag lägger mig
min stela kropp

den välbekanta smärtan
på besök

värmen strålar
längs med lederna

pulserande
för hett duschvatten



jag skriver den här dikten
ännu en gång



jag kan inte insjukna
jag kan inte se den vägen

jag kan tillfriskna
men från vad



att abdikera
inför smärtan

vore att ge upp
min kropp min tro



febern dallringarna
ställer frågor

är smärta egentligen någonting
att frukta?



jag kan smärta

det finns ingenting så skönt som när den
lämnar kroppen

skov som saktar ner
dunstande skräck

allt som krävs är
tid



det som är
är

det att frukta är
det outtalade hotet om mer

det okända
där jag ännu inte varit

svaret på frågan om
vad det betyder

när fotsulorna fattar eld
under täcket



örngotten tårblöta
lakanen snoriga

när det rycker och kryper
utmed varje benbit



och jag är
rädd

rädd att det ska stanna
den här gången




Fri vers av ochjag
Läst 550 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-12-29 01:09



Bookmark and Share


  Mikael Lövkvist
Mycket välskriven dikt. Vad jag beundrar mest är diktens öppenhet och nakna ömtålighet. Du ställer i mitt tycke viktiga frågor, och bemöter viktiga känslor.
2008-01-03

    ej medlem längre
Väl formulerad dikt med bra flyt och en känsla som verkligen berör. Och, ja, få känslor går ju upp mot den när smärtan lämnar kroppen eller en depression äntligen släpper...
2007-12-29
  > Nästa text
< Föregående

ochjag
ochjag