Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det är poeter förunnat att i minnet förflytta sig i tid och rum


Augustikväll i staden Norrköping

Som i min öppnade hand
se där ligger du - stad!
jag kan höra dig andas
när jag lutar mig ut genom fönstret
och känna dina dunster
som jag älskar
och vämjes vid
liksom den människas lukt
som står mig nära.

Fabrikernas skorstenar sträva uppåt
upp i den klara ljusfyllda luften.
I sommarkvällens svalka
förnimma vi dig icke - luft
du är icke värme
ej heller kyla
du förenar dig med vår hud
som det svala badet
som moderlivets värma.
I kväll är vi ett med universum!

Människor gå förbi därnere
med lugna steg
med gång som är lättare än eljest.
En skärande dissonans -
entonigt ihållande -
uppfattas av mitt sinne
blott som en närgången myggas surrande:
det är pojken på cykeln som visslar
som låter sitt jag
uppfylla luften och staden
och mopedisten
som vrålar uppför backen
och bilisten -
alla låta de jorden snurra
maktfullt runt axlar och hjul.

Nu tändas lyktorna längs gatan
en rad av ljusa varma världar -
nu sluter parken sig om sitt mörker
gömmande sin vetskap
om kärleken och livet.
Åter höres stegen
hastigare nu
beslutsamt förande mot målet
mot dansen, mot parken
mot staden och vännerna.

Alla dessa steg
och en klockas spröda ton!
Nu - nu skyndar jag bort från mitt fönster
att även mina steg
skall läggas till dina steg
mitt hjärta till ditt hjärta.




Fri vers av vera gade VIP
Läst 343 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-12-29 09:38

Författaren vera gade gick bort 2013. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


  vera gade VIP
Ja du har rätt, Björn. det är sent 50-tal- nyinflyttad i staden beundrade jag kraften, dynamiken i denna lilla småstad-dock fortfarande tredje största i landet! Nu finns inte många skorstenar kvar, men en påver prydnadsskorsten har för dyra pengar byggts upp i Strömmen och fyra höga skorstenar vid Holmens bruk har gjorts om till adventsstakar- mysfaktor. Arbete för bröd är nu skådespel för bröd.
2007-12-29

  Björn Nilsson VIP
Var det inte \"surbullestaden\" Norrköping kallades när det ännu var en industristad full av vävare? Det här känns femtiotal för mig, egentligen lite före min tid, men ändå ... (och industrier i Norrköping såg jag inte förrän på 80-talet).

Slut på sommaren, nätterna drar sig allt närmare men luften är ännu varm. En tid av hopp och optimism och framsteg. Efter att ha läst din text ett par-tre gånger känner jag mer av stämning och bilder än ord - det är lyrik i hög potens för den som kommer in i bildspråket.
2007-12-29
  > Nästa text
< Föregående

vera gade
vera gade VIP