Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

pytteliten

Jag kom allra först
pytteliten
Du slöt dina vingar om mig
från ont
Förgiven tog jag dig
som små gör
Jag var pytteliten

Fler blev vi
vingarna krympte
Så försvann de alldeles
Ont skrämde mig
när du inte längre fanns

Så dumt av mig
att tro
att du var den som
skulle skrämma iväg spöken
göra mig till prinsessa
tända lampan i natten
torka mina tårar

undra och lyssna
fråga och hjälpa

Mamma
jag har inte slutat vara
pytteliten





Fri vers av milja
Läst 411 gånger
Publicerad 2005-05-18 19:40



Bookmark and Share


  kaldorei
Precis sådär känner man sig ibland, trots att man egentligen för längesen borde kommit ifrån det.... men så gör vi alltid..oavsett om vi är 2, 14, 20 eller äldre...skulle jag tro... eller?
2005-06-05

    vilsen
jättemegabra!! förstår precis hur det känns . gillar ordet "pytteliten" skarpt !
2005-05-21
  > Nästa text
< Föregående

milja