Jag hör dej andas och vet då att du lever.
Tänker på hur mycket jag vill ha för att bekräfta min existens.
Maskinens väsande,och när det tystnar finns du inte mera.
Snabbt försvinner livet, jag finns kvar men är ändå inte nöjd.
Små som stora liv,utan puls finns vi inte,hur mycket än vi ropar.
Natten är över,du lever,din son lever,jag känner min puls.
Går till hotellet,känner mej fridfull,vet att jag kommer att sova och vakna.
Det fanns dagar då jag inte visste om jag skulle få höra min andning,
och jag brydde mej inte heller.
Just idag är jag tacksam, jag lever,ser snön som ligger som ängla vingar
detta är min morgon och jag känner min puls.