Jag föddes då fanns det nog en längtan efter mej,innan dom visste
att mitt kön blev fel.
Jag rusade fram för att du skulle se mej,min idol,du stolte far.
Dina ögon andades besvikelse,jag skulle ju rädda av det som mellan mamma och dej fanns kvar.
Fångad i en känsla av att vara någon annan, men ändå aldrig nå fram.
Jag hopade från träd, svor som en borstbindare,mekade som en hel karl,men såg du mej någon gång,nej!
Du älskade nog mej på ditt konstiga vis,när du behövde någon som lyssnade på ditt fylleprat.
Då fanns jag där,kysste din fot för att bevisa min kärlek,sen somnade du och kärleken dog.
Alla gånger då jag letade dej,skuld och skam,för det var ju min skyldighet att upprätt hålla livet för dej,nu när jag var så jävla dum och bli fel.
Jag var bara ett barn,blev ändå så gammal över en natt.
Du dog och överlevde,plötsligt såg du mej och vi blev ett.
Jag var som ett litet barn igen,du tog min hand och det kändes som äntligen kärleken vann!