i natt dansar vi ovanför avgrunden

inget kan ta mitt liv
jag har redan dött

påfågeln sprider ut sina fjädrar
vid fontänen, intryck av verklighet
nattliga hallucinationer
så nära, likheten
brinner i henne

hon, alldeles
ett våldsamt regn

 

 

 

 

copyright © Ari Eskelinen 2008

 

Fri vers av arie
Läst 1160 gånger och applåderad av 22 personer
Utvald text
Publicerad 2008-01-01 18:03

Skriv ut
Spara som PDF

Inkarasilas Ave Arie, bugar mig på Roms gator. Alltid med stjärnor i händerna. 2008-02-05

Anette Blomberg Att befinna sig utanför tid och rum. Det finns ett fåtal möten bland alla träffar, kanhända bara ett. Du använder dig av \"möjligheten\" att redan vara död för att poängtera en annorlunda upplevelse i verkliga livet. På gott eller ont (som kliché) jag väljer naturligtvis det goda. Metaforen med påfågeln som målerisk förstärkning av det totala \"vilseledandet\". Som ett våldsamt regn. Ett renande för klarsyn. Smärtsamt skönt! Men varför genom en annan människa? Var jag för banal, eller kanske sarkastisk här? 2008-02-03

SvartaRegndroppar hon, alldeles ett våldsamt regn är alldeles våldsamt fint skrivet! Påfallande känsla! 2008-02-03

himlens hemlighet den är mycket spännande din text...spänner över mycket...liv och död...verklighet och förvillelse...påfågeln brukar ju associeras till återuppståndelse och odödlighet...och min tanke går till kärleken...snarare än till livet...även om de två kan vara svåra att hålla isär…spar den…och återkommer…tack :) 2008-02-03

trixas \"i natt dansar vi ovanför avgrunden\" i natt dansar Jag för att hylla en människa som skriver sig rätt in i Min själ. Tack. 2008-01-19

Maria Zena Viklund en magiskt dikt som väcker många bilder, och hur; hon, alldeles ett våldsamt regn applåder! 2008-01-17

AllNamesRTaken Om och om igen läser jag den och ser nya bilder. Mycket trevligt och stimulerande. Inte för trivialt och inte för hashplantigt. Intelligent och otroligt känsligt, naket. Jag får bilden av ett samhälleligt krogbesök, kanske en större fest, nyårsfest... man har kapitulerat för världen, dött.. accepterat vårt samhälles skadade fasad och kostymerna som döljer vår hud. Men hon är vacker... men samhällelig som du... inget är på riktigt där.. vid vatten hålet, vid fontänen. Allt känns onaturligt överdrivet äkta och starkt. Hon lyser med spritångornas glöd, skänker liv men slår sönder ditt jag som växer i rabatten. Men det var bara min sista vision :) Kul med så mycket intryck. Tack :) 2008-01-06

Karin Rosberg Oj! denna dikt tog verkligen!! kan se sceniariet framför mig! strofen med påfågeln........är väldigt stark och utöver det \"vanliga\"! En applåd även från mig! Tack Arie// 2008-01-06

Inkarasilas Bugar mig så djupt att mitt hår snuddar dammet. -Ingen kan ta mitt liv, jag är redan död- Precis just så, den okuvliga viljan som flinande håller mot handen och avrättar. Hon som visar upp sig och kråmar på näthinnan, tårarna forsar. Återigen så bara blinkar jag och andas ytligt, för så bra är du att förmedla en känsla som vill förneka sig själv.Ave! 2008-01-02

soldis Du bjöd på ett fantastiskt uppvaknande med dikten...så många tankar du lyckas skapa i min sömniga hjärna...titeln bränner sig fast lysande eldröd i mitt inre. Tack! Kramis <3 2008-01-02

Mikael Lövkvist Spännande poesi. Ger intryck på så många nivåer. 2008-01-01