Redan medlem?
Logga in
Det händer att naturen föder starka känslor av ensamhet och längtan. Här, på stigar, där vi gick, min älskade och jag.....och nu är det bara jag kvar. TrädetTysta skogen så enslig marken grönkullrig av mossade stenar - inte ett ljud - Jag rör mig sakta och känner ensamhetstårarna rinna Den gamla skrovliga furan fick min längtanskram
Fri vers
av
-Ulla Tilemo-
Läst 197 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2008-01-03 00:39
|
Nästa text
Föregående -Ulla Tilemo- |