Det stora, det tunga
det skrämmande
Du är alltid ensam, tro inget annat
när du väl kommer till kritan
så är du tillbaks i samma återvändsgränd av tomhet
kanske är den inte mörk och tung
och skrämmande
men alltid lika tom.

Jag möter människor
tvingas höra vilka de är
när allt jag egentligen vill veta är
vad bär du på?
Vilka är dina hemligheter,
vad berättar du inte ens för dina
fingertoppar?

Exakt hur tom är din återvändsgränd av tomhet
och
hur länge hade du tänkt stanna där?

~

Jag har alltid varit ett skrämt barn
rädd för saker.
Exponeringsterapi
KBT
numera kan jag ibland acceptera det kroniska

~

Tala med mig! (Min vän du skriker nästan)

Förstår du inte?
Jag har tystnat.