Här ekar det
av vänner som kommit
& gått
Varje steg bär spöklika röster
av de jag har älskat &
de jag har förått


De rev parken i höstas
nu reser de hus i den julidagg
där vi en gång satt
Vi firade vår flytande ungdom
tills eftermiddag blev natt


Vi vattnade ängen med billig öl och övertygade skratt


Nu går jag här
på samma gator jag trodde
jag lyckats fly
Vi var flera som for härifrån
& färre som kom tillbaka
med övertygelsen om
att vara någon ny


På nätterna bultar blodet
lika svart och öde som regnet
som sveper in över stan
Inga änglar gråter för oss
för de vet lika väl som jag att
inga tårar kan någonsin färglägga
den järngråa morgondan.