Ned för kullar jag vandra
varje steg är ett andetag
av förväntan
på äventyr mellan åsar
och drömmar

Kartlägger varje millimeter
hur min andedräkt sprids över böljande fält 
över slättmark
av ängsblomsdoft och sötma
på min tunga

Försiktigt jag vandrar
med mjuka steg förundrad
mot skogsbrynets kant
då landet andas flämtande
i mig

En skog av lättaste lind
där vajande löv smeker min kind
svarar min puls
med sitt eko av änglar
i bedjan

Sökande jag mottager
markens kyss
som jag beträder i älskog
uppvärmd av mina steg
i nåd

Fram till skogets bryn
till tjärnens rand
glimrandes rosa i kvällens sken
ser kaninen vid dess strand
gömd och känslig

Försiktigt förtrollad förundrad
jag smeker den ömt
dess varma kropp darrandes mot min
till hennes egen ton
i stillhet

Naken jag stiger i dess djup
lägger min hud mot mark och land
mot kullar slätter skog och tjärn
och i min själ

hon andas