bakom era till synes på ytan lugna anleten
så älskliga bilder på er poeter
ser jag skrifter spår som ni lämnar
av väldiga inre flämtande sår bara
härliga djup, ni är som en lisa för själen,

att spegla sej i eran poesi som i sol som månsken
bortom skogen i en tjärn som alla våra drömmar
gömmer hur det tunna vattnet skälver på ytan
för dikter som stiger från djupet och spinns till
nät av månens silvertrådar och sedan lever sitt
liv evigt genom tid och rum.