Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Själens dans





Högt upp i gyllene salar dansade en liten flicka

fritt. Hon hade små söta klackar av guld med

tindrande diamanter på. Hennes vackra långa hår

svepte fram likt en vårvind. Melodin strömmande

ut som vatten ur uppdämda portar, glädjen och

friheten gick inte att ta miste på. I vilda piruetter

rörde sig hennes små, små steg svepande fram.

Snart öppnades ytligare en dörr, och ljudet av

trumpeter strömmade ut. Som en matta av harmonier

steppade en liten pojke fram. Pojken hade precis som

flickan guldskor på sig, men istället för diamanter

fanns safirer infällda. De svepte snyggt förbi varandra

i den stora salen. De dansade intensivt och till himmelsk

musik. De for fram över ett golv helt i glas, det fanns inte

en fläck på detta stora glas som med sitt djup tog fram en

hissnande känsla som i det närmast kunde beskrivas

i att sväva fritt. Samtidigt i den stora salen dolde sig två

mäktiga gestalter, vars den ene milt frågade den andra

om denna dans och vackra tillställning. Då svarade den

andre: Det du ser är själens öga som speglar sig i det

klara havet av glas. Pojken och flickan är samveten som

far fram och putsar ditt fläckar tillkommit. De har till

uppgift att i sin dans beröra själen, så att själen kan

hållas levande och intakt. Det som du nu ser är ett barns

själ, vars ingen fläck ännu inte finns. Men på andra sidan

kan du se två andra samveten som dansar. Där är dansen

inte lika fri eller intensiv. Nej, sa den andre. Vad har hänt?

Fläckar har uppkommit på glas havet och själen har inte

velat få det putsat och inget samvete kan tvinga sig på

någons själ, vilket ställt dansarna åtsidan på stora delar

av själens yta. Så det kan bli, sa den andre. Vad händer om

samvetena till slut inte får någon yta att dansa på? Då rår

dansarna inte på glas havet längre, utan dör. Kan inte

någon få själen till att förstå dansarnas funktion? Jo, men

det har ett pris. Då måste dansarna över till andra sidan

och vädja inför tronen och dit kan bara böner skickas. Så

visst går det! Men då gäller det att någon ömkar sig över

själen och ber, annars blir själen till slut utlämnad till den

bitande frosten som maler ner det som finns kvar, till stoft.

Mycket kan alltså hända, sa den mäktiga gestalten till den

andra. Ja och vår uppgift är att samvetena får dansa ostört

och att ingen annan än samvetena får beträda själen.

Deras blickar möte strax upp dansarna och de två log mot

varann med en djup och intensiv blick. Allvaret gick inte

att ta miste på i denna deras uppgift där själar skulle över-

vakas, poleras och för all del inspireras..........




Fri vers av stefan.g
Läst 395 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2008-01-06 13:15



Bookmark and Share


  Lyckohäxan Enediel
Himla vackert skrivet! =)
*tummen upp*
2008-01-27

  KristinaE
... en livssaga att med ömhet begrunda!
2008-01-12

    ej medlem längre
En vacker saga, skör i sin enkelhet och starka ömhet, tack för läsningen
2008-01-07
  > Nästa text
< Föregående

stefan.g
stefan.g

Mina favoriter
Hur du vill leva