Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Stanna något



Stanna
stanna något lite upp
ett slag
snälla stanna
för min skull
och din

du springer ifrån mig
och jag hastar efter
vart än du styr
där följer också jag

fast du inte vill se
inte vill veta
stanna snälla
snälla du snälla jag
snälla vi

se mig
för den du är
för jag
är du
och du
är mig
jag i dig

alla dina förut
bär jag
i mitt stora hjärta
din sorg
och din glädje
fyller mina ramar

din fruktan och trygghet
rädsla och mod
föder tillsammans
de behov vi bär

stanna och se

allt finns
förborgat kvar
förvaltat i mig
din lilla




Fri vers av Bögen
Läst 407 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-01-06 19:36



Bookmark and Share


  jardan
Vackert, med ett stort mått längtan
2008-01-09

  Effell
Känns igen... det är väl rädsla som får oss att vanvettigt rusa genom livet. Frågan är, rädsla för vad? Oss själva?
2008-01-07

  Leif Furstedt
Vackert...
2008-01-06

    Erika H
En perfekt titel till din text.

Ett tal, nästan en bön, om att vara i stunden inte förbi eller bortom utan här.
Och andas samma luft.
Och skriva kärlek i luften omkring.

Vackert smekande och berörande.

Vackert.
2008-01-06
  > Nästa text
< Föregående

Bögen