Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag är så rädd...för att mista dig H!


Jag är så rädd...

Min rädsla växer större varje dag, för att jag ska mista dig som vän.

Jag vet att du har kaos för att hinna med allt, toppen på isberget är jag.

Jag vill inte störa, jag vill inte göra...dig illa.

Du betyder bara så mycket för mig och jag hoppas du förstår.

Du är det sötaste av sött, få känna doften, få känna smaken.

Det skulle bli ett konstverk som skulle bli välkänt, färgrikt och glädjefullt.

Du är en stor del av mig, varje dag skiner jag som en inre sol.

En sol som bländar från insidan och ut på mitt yttre.

Du avger små märken på min näthinna i min dröm, du ger mig intryck som får mig svag.

Jag hoppas att du inte hatar mig, jag hoppas att du inte ratar mig, det enda som egentligen betyder något är att jag bara har dig här.

Jag var som ett oroligt lamm innan slaktning inatt, jag vågade knappt andas.

Jag va så rädd för att du tappat intresset och inte ville vara min speciella vän.

Mina tårar fanns nära till hands, men jag vågade inte gråta.

Inte ett enda ljud kom ifrån mig, tillslut rullade tåren ner för min kind och med en lätt fjädring så träffade den mitt nyckelben.

Jag är bara så orolig för att du ska tröttna, avsluta våran påbörjade fina o speciella vänskap.

Du är så fin och sålänge jag har dig så är jag trygg.

Även du kan ha en dålig dag och inte ge ifrån dig tecken som gör att jag känner mig trygg.

Även du kan behöva ta igen dig och få lite space, men snälla lämna mig inte.

Det är inte meningen att jag ska vara jobbig, jag bara bryr mig om dig.

Hoppas det inte var något, kanske bara oroar mig i onödan...?

Det är iallafall det som jag hoppas på...

Goodmorning sunshine, goodnight Sweetface...om jag bryr mig för mycket så säg till mig, men det är verkligen inte något som jag längtar efter.

Du vackra varelse...




Fri vers av Mysterica
Läst 398 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-01-08 23:57



Bookmark and Share


  Pulsatilla
Innerlig värme med rädsla att förlora en kär vän..
Vackert förmedlat. Alla kan nog känna igen sig här!
2008-01-09
  > Nästa text
< Föregående

Mysterica
Mysterica