Jag kryper ihop i skymningen

Sluter mig i mitt skal

Jag existerar inte

När morgonljuset smyger sig fram

Börjar jag veckla ut mig

Sakta...sakta

Inte för fort

Ljuset bländar min smärta

Det svider i min själ

Jag går sakta fram till fönstret

Drar ner den mörka rullgardinen

Nu kan jag krypa ihop

I min egna slutna värld igen /Piann