Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fräkniga minnen försvinner i sanden


De rödbruna fläckarna

som täcker

din kropp

 

Fräknarna


Jag är precis

lika trött på dem

som du är



Men där finns de

och jag hoppas på

att få byta ut dem

mot en kvinnas olivfärgade hud



Jag lyssnar på din röst

som plötsligt känns svag

ett barn i en vuxen mans kropp

som försöker


lite för mycket


Dina blå ögon

verkar små och pliriga

en stor pojke

på en jävligt liten ö

 

Ja, för Danmark är bara

en liten halva

precis som du

sa halva sanningen 

 

jag minns den salta vinden

och den skrovliga stranden

jag strövade med pappa på

för länge sen 

 

jag minns och vet 

att det vill jag aldrig

någonsin dela med dig

och dina fräknar




Fri vers av Plumflower
Läst 484 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-01-10 02:06



Bookmark and Share


  glittertindra
dessa fräknar, de sitter i, försöker envetet sitta kvar och gör det med bravur... måla över de med andra minnen fungerar...
2008-01-11

  mikael ejdemyr VIP
Hm, Ofelias vidräkning med Hamlet?
2008-01-10

  Inkarasilas
Du häcklar, minns och vill bara bli av med eländet, ändå dessa fräknar, som ett Hav som binder samman, underbar text.
2008-01-10
  > Nästa text
< Föregående

Plumflower