Drömmen som var sann
Drömmen som men verkligheten försvann
Kommer aldrig igen,
För den var om mig döda vän.

Alla dina ord du sa till mig,
jag skulle kunna dö för dig.
Min ord försvinner som på ett utsuddat papper,
Och alla som tror jag är så tapper.
Modig är det minsta jag är,
Om du ändå skulle kunna vara här.

Tårarna rinner ner
Och suddar ut min syn, mer och mer.
Orden i stämma så stark,
Försvnner bortom all mark.
Då är jag i din famn igen,
Åh min finaste vän.