det bor ett mörker inom mig

med ett språk bara för mig

som lämnar de som står närmast
förhäpnade i oförstånd
att aldrig kunna nå fram

det bor ett mörker inom mig
som tystar hoppets sångfåglar
släcker ljusets liv

ett kolsvart fängelsehål
kedjar mig runt invärtes misär
beordrar mig att vilseleda
och såra med grymma knep

det simmar en ondska i godhetens hav

så mäktigt och stort
hänsynslöst och kallt

dränker mitt själsliga försvar
blockerar tillit så det aldrig föds

det goda får torka blodstårar
ta ansvar för mörkrets handlingar
i en strid mellan vitt och svart

det bor ett hopp inom mig
och en krigarlåga
som aldrig slocknar

så länge den brinner
så länge andas jag