Sorlet dog ut
aningen hastigt kan tyckas
många log men ingen skrattade

Ormens gift spred sig
eld i mina ådror
hatets vita vrede

Senare på natten
det drog kallt från fönstret
jag lät mig frysa

Straffa den som straffas kan

Nu finns ingen sorg längre
jag har funnit frid
ett sinnessjukt sinneslugn

Hav förtröstan
ännu är inte timman slagen
den yttresta dagen är inte här

Hela den värld som faller samman
Slå sönder den värld som nu byggs upp
Känn dig för var du trampar

Ge dem som aldrig fick