Jag har ingenting emot din rakade hjässa
eller den färdiga uniformen som reglerar din frihet
Mycket kan jag säga om attributen
som hjälper dig att vara du
men jag har ingenting emot ditt jag
... log jag först åt dina ord likt en gammal man ler
lyssnande till ett mycket litet barns verbala bilder

Förundras så över inskränktheten
de dumma stupida orden
som fyller dina avskyvärda tankar
och leendet har för länge sedan stelnat på mina läppar
oroad ser jag din idéer gro
bland de många konturlösa
ett tyst medgivande
eller lågmält pladder
frisläppta aggressioner
i rusets behagliga visshet

Ditt vett verkar fallit med håret
och skalet runt din hjärna är likt ett ägg
och säkert lika tunt

Så tänker jag på ett klot

en blå skimrande himlakropp
vackrare än något smycke
vackrare än någon tanke
där lever du med mig
och miljarder andra

Du närmare den norra polen
jag på Tellus Gaia

ett begränsat landområde
vi känner som hemma

Dumhetens fasa stirrar ur dina blå ögon
Jag lutar mig närmare din breda axel frågande:

tror du de kommit farande med Ufos
invandrande från en annan planet?

En dag är ditt liv
en minut en sekund
en hastig reflex i natten
Hur kan du säga att marken du trampar tillhör dig
och dina utvalda fränder?

Väljer du hatet till föda och dryck
hoppas jag stålhättan i dina skor
krossar dina tår till mos
Ägghuvud tänk efter lite före
och återvänd till människosläktet
de nakna aporna som fött och klätt dig
visa att din hjärna är förmer
än en lös gula utan tankeverksamhet