Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om man vill, kan man hitta en biblisk anknytning i den här berättelsen... men det kan man väl i det mesta om man är lagd åt det hållet...


Trädgårdsmästaren på berget





Det växte ett träd på berget
alla sa att det var ett äppelträd
men aldrig att vi såg
att det bar frukt

Det växte ett annat träd på berget
Man sa om det trädet
att det var ett körsbärsträd
men när det blommade
doftade det som häggen
som växte intill det

Längst upp på berget växte en buske
när den blommade doftade det av rosor
om hösten lekte vi med nyponen
och stack oss på grenarnas taggar
som vi kallade törnen


En dag kom en trädgårdsmästare till berget
Han sa att äppelträdet var ett päronträd
Och päron växer inte norrut
”Hugg ner det”
sa han
Men det fick stå kvar ändå

När han sedan kom till körsbärsträdet
och kände doften av dess blommor
sa han ”hägg”
”släkt med plommon
gör vin av det!”
Men vi njöt bara av doften


Längst upp på berget såg han rosenbusken
Han föll på knä för att hitta en gren
som bar rosenknoppar
men han stack sig på en tagg
och sa
”gräv upp den otäcka busken!”
Men vi gjorde en krans av en gren
och la den på trädgårdsmästarens huvud




Sedan hängde vi upp honom i äppelträdet
som var ett päronträd
och fyllde honom med häggblomsdoft
Vi skrek till honom
att våra träd var fridlysta för trädgårdsfolk

Nästa dag var han död
trädgårdsmästaren vi hängt upp
Vi grävde en grav vid en björk
och la hans kropp i jorden
För säkerhets skull fällde vi björken
över graven
och lät löven vara kvar som en hydda

Vi gick hem och tänkte inte mer på trädens namn
men när tre dagar gått
fick vi lust att se efter om graven var kvar
och gick upp till berget med träden
Vi gick vägen upp förbi päronträdet
som underligt nog börjat blomma

Vid doften av hägg blev vi tvungna att stanna
för invävt fanns något vi aldrig förr känt
Det luktade körsbär
och trädet vi kallat för körsbärsträd
hade fått helt nya blommor

Men längst uppe på berget
där rosbusken stått
fanns bara torka och jämmer
Den buske vi bundit en törnekrans av
var borta och allt var ett töcken
vi måste gå bort
till den plats där vi grävde
för trädgårdsmästarens kropp

Men innan vi nått till björken vi fällde
mötte vi någon vi kände igen
En av oss mötte sin far
en annan sin älskade son
och några kände igen den man
som kallades trädgårdens mästare

Det var en förunderlig bergspromenad
allt var förvandlat
men ingenting ändrat ändå
Nu sitter vi ofta vid elden om kvällen
och pratar om mannen vi mötte


En del av oss menar att han inte fanns
några pratar om Gud
Ibland blir vi osams om träden han sa
var äpplen och körsbär och päron
Och ofta säger vi medan vi nickar
att päronen på vårat äppelträd
smakar som riktiga päron
trots att dom inte växer här

Men rosen som växte längst upp på berget
talar vi aldrig om
Och björken vi fällde över graven på berget
ligger kvar full med tickor på stammen
Och ingen av alla som mötte den mannen
kan minnas hans namn
han var bara mannen
som dömde äppelträdet till döden och skövlade berget
på rosen vi älskade så











Prosa (Novell) av korpfjäder
Läst 422 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-01-15 22:02



Bookmark and Share


    papillon
En saga för elden om kvällen - jag spar den för att memorera den och återberätta den någon gång...
2008-01-15
  > Nästa text
< Föregående

korpfjäder
korpfjäder