Vaknade i morse
och kunde inte komma på en anledning
att gå upp
bara låg och stirrade i taket
tills skriken från familjen
blev för mycket

Den jävla bussen
var en halv timme sen
fick springa till gympan
med en splittrade huvudvärk
Somnade i madrass havet
trots skriken

(Jag orkar inte med det här)

Sitter tyst
ständigt folk frågar
om jag mår bra
(nej)
svarar glatt ja
(vad skulle hända om jag sa nej)

Stirra ut genom fönstret
på den gråa
molniga regniga
världen
som inte hjälper alls
Lektionerna känns meninglösa
när man undrar hur länge man har ork att andas

Bli kallad idiot
tre gånger på samma dag
ingen som tror en
när man berättar sanningen
(och jag brukar ändå aldrig ljuga...)
är inte något
som man ska rekommendera
till en tonåring
med depression problem

Hemma är inte bättre heller
Orkar inte med läxor
ska sova
(och hoppas att sömnen
ska göra allt bättre
och imorgon vakna
på ett bättre humör...
önsketänkande)

Ibland så undrar man
varför man ens vaknar.