Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

så upphörde

 

 

så upphörde den ljusa dagen
nedsänkt i mörker
valde den en annan stig
utan val går jag
rädd för varje steg
där dödens eko hörs jäms med


Fri vers av kath
Läst 401 gånger
Publicerad 2005-05-24 07:42



Bookmark and Share

  stannar kvar
Så starkt den griper tag i mig, Jag vet inte riktigt varför, men någonting i den, i all dess enkelhet gav mig gåshud. Mycket stark. Älskar den verkligen.
2005-06-01

  Hans w-art Westlund VIP
glömde. favo
2005-05-24

  Hans w-art Westlund VIP
mycket stark text.
2005-05-24

  Teo Z
Väldigt fin. Blev lite tagen. Bra skrivet!
2005-05-24

  Hans w-art Westlund VIP
det var några för många dagar - dagen, dager, vardagligt. hur vore det om du behöll det första, nedsänkt i mörker på det andra och strök det tredje? bara ett förslag. det är din text.
2005-05-24

  Rachel Roth
ja, du har fångat det!...det nedsänkandet i mörkret och också gett en möjlig förklaring till det tröga i stegen...och orörligheten...rädsla för dödens eko. Tack!
2005-05-24
  > Nästa text
< Föregående

kath
kath