Vi matar den som skriker högst
Den som tiger och lider får ingen tröst

Jag hatar den som skriker högst
Där den står och vrålar, med sin kalla beräknande röst

Orden för mig svinner ibland
När dom starka jag ser, stå vid avgrundens rand

Tror det finns en gräns för var och en
Tyvärr försöker vissa, dra andra under den

Allt är på något sätt försvarbart, till och med morden
Och du kan vara säker, dom hittar de rätta orden

Likt hungiga lejon härjar förtryckarna, dras fram
Och slår till vid minsta blotta, förträngt sedan länge, minsta känsla av skam

Likt fromma lamm, drar sig de hungriga och sårade själarna bort, långt bort
Tyvärr är livet till detta alldeles för kort

Det är de små människorna som står mitt i
När tillfällena stiger åt sidan och låter dom sakta, sakta passera förbi

Det är dags för de små som lider och rättar sitt liv efter andras
Måste sätta hårt mot de hårda, för det är dags att börja andas

Fast ofta kommer en tanke upp i mitt sinne
Vilka är de \"små människorna\"? Vilka är det som vinner?

Ord som kommer, ord som flyr
Trots allt, det är orden som styr

Trots allt det är orden som styr