KVÄLLNING

Ännu solens sista strålar
rodna över skogens toppar
mörker ren vid insjöns strand.

Redan månens kalla skimmer
strålar från dess klara skiva
stiger upp ur björkens slöja
reser sig från skogens bädd.

Då, i fiskarens nät glänser Silverling, mörten
och roddaren vilar på åran och villas
av ekot, som svarar på lomparets rop.

Nu dimmorna smyger så lätt över vattnen
nu stjärnorna tändas i natten som mörknar
och ljusen från torpet lockar fiskaren hem.



Vinden stillnar
göken tystnar-
då skriker lommen.

Lommen skriker över vattnet.
Bliv inte rädd
jag vet.
Gastar rida på älgarygg-
nog är det väl lommen som skriker?

Dimmorna löses
tröstande föder solen
ånyo en dag.
Då skriker lommen.