Dessa förmulnade väggar.
Runt om det ljus du alstrar, du
sugs ej in i mitt tomma känslokretslopp.
En känslospröt och skadat liv, det finns bara
ett mörkt hopp för denna framtid.
Gallskriken ropar inne i tankar, om detta
håglösa monster du lyckats att befästa dig
vid, med tindrande ögon, ljus är din tro.