Vinden som stod stilla
som en hägring i Norrlands skogar.
Kastvindar i solskuggiga tallskogsgrenverk
Det var en alldeles vanlig dag,
en sådan där allt eller inget kan hända.
Sjungande björnen sover, den kan vi alla,
den som vi nynnar med alla våra barn och barnbarn.
Minns björnhonan
visslande på sin kiddy
det ekade över stenars gröna mossa
och dess ekon steg högt upp över trädtopparna.
Jag vandrade på en jordig grusstig med några stubbar.
Ville inte bära på gevär för att bära hand
på de vilda djuren björn och varg i naturen.
Åter och ännu hör jag björnhonans skarpt manande böner
och hur hon får björnungen att lystra till lydnad.
O tall, jag greppade din brokiga trädstam
med skrovlig tallbark, jag klättrade uppför dina fästen
med mina klättersteg tills jag var högt uppe i din trädkrona
för att se björnens ilskna och trilskna läten
vid just detta träds rötter,
de som förgrenar sig i underjorden
bland rovor mull sten och mossa.
Visslande viskande varmt talade jag till björnhonan
Bara man är varlig jag är inte farlig
vaggande henne till ro i sitt lugna bo.
Och se bara hur björnen vände sig om.
Enkelt i en annan riktning.
Minns också Selmas björn.
Hennes björn som är så fredlig i sitt ideliga bo
invid barkträdens kvistar som tyngs ned
mot marken av snötäcket. Och Se!
Bara hur snöstjärnorna gnistrar av silverguld i månens ljus.
Det hörs tända tusen juleljus ur husens fönster i fjärran.
Människa som möter björnen därute i snårig skogsmark
tar fram sitt gevär---
fruktan och överlevnadsvilja skjuter vilt i julefriden.
Fullträff!
Mitt i prick i röda hjärtat.
Så- Som ljusstrålen i poetens Sinn
und Freiheit.
Minns björnen som var på krigsstigen.
T. Mann kallade björnen för Dr Faust.
Han bits >>aj aj aj poff>>
blodig flyr jag kavlande uppför skrovliga
mossiga barkfästen ---
Vänd om, så vaggar jag honom till ro.
Björnbären som jag med bara händer
plockade från björnbärsbuskarna
under en skogspromenad
ligger ännu i fryspåse i frysen
i väntan på att tinas och förtäras.
Därhemma, alltså, hemma i huset på kullen.
Jag lägger mig i lugnets vrå
ned under varma täcket i min himmelssäng,
ett tunt vitt silkesskynke fladdrar av friska vindar
i öppet fönster.
Sömnen kommer till mig i jämna nattatag
remsömnen passerar tidig natt dröm väck mig dröm
eld till aska
ur aska lägger jag på ny ved
till lägerelden som tänds en gång.
---
Jag säger:
\"Min dikt är fullbordad,
i samma betydelse som att
den är sann & skriven men ännu inte färdigläst\".
Var är jag imorgon?
Åter hemma i mitt lilla kyffe.
Vad drömde jag?
Om kastvindar
minns dem som evig barrskog---