Jag är en drömmare men inte en ödmjuk drömmare
Jag brukade slå min lillebror
Nu ska han bli pappa och jag gratulerade honom
Men inombords kände jag mig bara liten

Jag tycker om mig ibland
men jag hör sällan mig säga det högt
Storebror försvann till norrland
Han hör sällan av sig
Men jag tror han också kan känna sig liten ibland

Jag har flickvän som ler vackert
Vi träffas varannan vecka
Vi har delad vårdnad om varandra
Jag saknar henne alltid när hon inte är här
Och jag vet att hon känner sig liten ibland

Men det visar inte hon
Inte mina bröder heller
Jag har visat det men det klär mig inte sägs det
Så jag drömmer men aldrig är jag ödmjuk

En gammal man som jag vet väldigt lite om
Har ett öga och grova arbetarhänder
Han ville lära sig så mycket men det klädde inte honom
Min morfar drar gärna grova skämt
Men jag undrar om han känner sig liten då och då

I himlen bor nog min morbror
Han hade det inte lätt sägs det
Han hade inte tid nog att leva ett helt liv
Han visste kanske något vi aldrig får veta
Nu är han inte liten längre utan någon annanstans

Han kanske visade det men ingen såg på då
Kände jag Morfar kanske jag skulle ha se sprickorna
Släkten visar inte sina brister det klär dem inte
Från de rötterna gavs jag drömmar men ödmjuk är jag nog inte