vi skulle ta oss bortom tid och rum tillsammans
men bussen åkte inte så långt

så vi fick gå sista biten
till fots




och kylan och vakuumet


kom

plötsligt
nästan oväntat
vi visste inte att det var just där

det kunde ha tagit längre tid
innan vi kunde sväva bort
med fingrarna frusna kring varandra


och våra läppar så hårt tillsammans


a tt luf te n i v å ra lu ng or
ex p a n d e r a de u ta n
n å g on st an s
at t ta vä ä g en





men mina tårar
har lagt sig fint
i kristaller
på dina halvöppna ögon








så jag bryr mig inte längre
inte längre

om varken tiden
eller rummet








för vi är bortom