Vad är det med dig och fysik egentligen?

Du är lätt på jorden
Men så tung på scen

Varje ord, en sten

Ur ditt bröst

Glödgande
Meteorer
Som tänder eld

Välter bord

Vi poeter är så noggranna med
hur vi slipar ord

Trubbiga, fyrkantiga och vassa
eller runda och lena?

Skitiga och fula eller
Vackra och rena

Komplexitet
eller
enkelhet?

var poet har sin egenhet

Du dränker dina i sprit
och tänder på

Jag är nykter och tänker ”oh, shit”

”här är en publik
Som skall försöka förstå”

Men en del gillar stanken av sprit
eller förtjusas av elden

Andra fångar stenarna
Eller berusas av skalden

Så tung, så tung
På scen
Varje sten
Slår omkull
Ger men

Du implementerar kaosteori
Genom empiri

För att se om den stämmer
Med livet

Tar klivet

Och blandar drinkar med teologi
Som du spottar på folk

”Det här är jag inuti”

Och den blinda publiken ler
För är det sprit, vill de ha mer

Så få, så få
Som verkligen förstå

Och spriten vrålar
Och skalden målar

Levande bilder

Vad är det med dig och fysik egentligen?
Så lätt på jorden, men så tung på scen

Av alla elektromagnetiska fält
Har människan ett
och det är erotik

Din brinnande eld på papper är poetik

Och James Clerk Maxwell hade varit jävligt stolt;

Du och fysik,

Ingen är
dig lik