jag gick längst ströget,
det var kallt,
och jag minns att jag tog
fram mina extra par
vantar, och satte på mig
dom över dom andra.
mössan drog jag ner över öronen.

plötsligt såg jag en pojke,
han hade trashiga jeans,
en tunn jacka,
ett par tofflor
och han saknade mössa
& vantar.

utan att tänka, ropade jag på killen.
gav honom vantarna,
men han tackade ändå nej tack.
han sade \'\'Jag var mycket dyster,
för jag saknade skor,
tills jag mötte en man utan fötter\'\'
jag log mot honom,
& solen sken.


den dagen tändes en stjärna på himlen, jag lovar.