Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När jag arbetade som lärare för vuxna analfabeter, träffade jag många underbara människor. Särskilt minns jag en kvinna från Vietnam. Hon var i 70-årsåldern, men slet med att lära sig läsa och skriva. Vilka snirklar till bokstäver hon fick till.....


Att inte kunna läsa

När hon sa
taximycket
och menade
tack-så-mycket

log jag mot henne
och hon klappade
mig på kinden
men förstod
inte det
roliga

Hon hade
b e s t ä m t
sig för att
lära sig läsa
och
när jag ser
tillbaks
finns
hon
i
minnesbanken
som
ett litet
yrväderstroll

Den dagen när hon läste veckans alla dagar helt rätt
och förstod innebörden och dessutom kunde
skriva ner dem när jag läste upp dem

den dagen grät hon och jag
trodde det var av glädje

men det var det
inte

Hon grät för att hon inte kunde läsa
 sitt eget modersmål och för
att hon aldrig skulle 
hinna lära sig det

så länge hon levde




Fri vers av -Ulla Tilemo- VIP
Läst 250 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-01-29 11:16



Bookmark and Share


  katt.inc
Tack för denna fina och bildrika dikt.
2008-02-02

  Yvonne
Vilken viljestark kvinna att minnas. Även om hon sörjde det hon inte hann lära måste det ändå ha varit en stor glädje för henne att lära sig både tala och skriva svenska i hennes ålder. Vissa människor och händelser stannar kvar i ens minne för alltid. Du beskriver detta så vackert i dikten.
2008-01-29

  Hildegun Relefors
Som alltid en fängslande dikt, med mycket kärlek till människor. Jag älskar din insikt och dina dikter!
2008-01-29

  Michaela Dutius
Sorglig men fylld av en härlig inlevelse och mycket vacker
2008-01-29

  prinscess VIP
vad sorgligt
2008-01-29
  > Nästa text
< Föregående

-Ulla Tilemo-
-Ulla Tilemo- VIP