Du slungar mig
så
vackert genom
luften
slår huvudet på
spiken
glömmer alldeles bort
att vara
besviken

alla mina bitar
fogar
du envist
samman

trotsar skriken
trots paniken

håller om
riktigt
hårt
du gör det så
svårt
att vända på
klacken
rulla ner för
backen

alla mina trassliga
trådar
tvinnar du vant
håller snaran
stramt
halar in mig
på
din fasta mark

vanans makt
skrämmande stark

låt mig fara
riktigt
illa
vill inte i din
värld
vara stilla
jag begär sådant
som berör
som förgör
ruskar om
tar sönder
och förstör mig

så låt mig falla
sönder
och ut i sanden rinna

ville aldrig vara någon annans hjältinna