Jag såg en film om livet och döden.
Livet finns med så många ord och profetsior
vi glömmer bara så lätt av att leva mitt i livet.
Står och röker på min balkong,hör gässens nattliga rop
på hjälp eller var dom ska sova,bara dom vet.
Klockspelet klingar med sina spröda toner,säj mej
klinga dessa toner för änglarna eller för att jag ska sova tryggt?
Ser min far i natten,som redan lämnat tiden och kvar finns jag
Jag följde han över bron,jag kände doften av döden
Jag läste för honom,berättade om det vackra som fanns där borta.
Min hand strök hans panna,visste att detta var sista gången som
jag berörde hans väsen.
Så fridfull så nära Gud och dess himmel!
Jag ville inte låta dej stiga på,bara en liten stund,det var ju bara du som hade
biljett,jag skule få stå kvar.
Du klämde min hand,precis som du ville påminna mej om att du hade faktiskt
köpt biljett,enkel och du hade den kvar.
Sakta klev du på jag hjälpte dej upp,kvar på perrongen stod jag och livet
Tack livet för att jag fick vara kvar!