Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
oktober en december en helt annan januari en fortsättning jag vet inte


Pausen mellan oktober och december och allt runtom

MÄNSKLIG
övningsspela din roll mot ett papper






hägrar
krönet på kullen; de värdefulla offergåvorna




























EN LEGITIM PUSS I HÅRFÄSTET
det är sommar och du pratar om övärlden

(tid)

och bakom hörnen i din lägenhet
bakom alkohol och millimeter
magneter
undrar
hur hör skäggstubb ihop med hjärtslag
och din andning med min puls

kan man skylla på varandras inviter enligt lag?

jag förstår den som är kall
men som om din barndom bor kvar; cirkuspopcorn
och en ostadig obalans, din yngre katastrof
lägenheten fick mig synsk

nej du är inte överjordiskt magisk
men jag beundrar din styrka
numera som en utsträckt hand i efterhand
men de vill lämna mig åt vargarna för att jag vill hålla i dig

så någon tog mitt ansikte
skapade ett utryck, stöpte ett
ljus i dina ögon
märkte en magnetisk
överdrift, en uppmaning
följ varandra längs varenda...
visa vägen
snubbla, släpp taget!

lämnas med vår kollektiva skuld på hemliga gator
lagvidrig repris;
impulsen i lidande fingertoppar
krampaktiga vibrationer
stötvis inandning ikapp
med elektriskt saliv
och du håller mig närmre
tills en sviken reflex och utandning för att
rädda situationen
.......
om det fanns en fortsättning skulle den
berätta om varje risk gång du vrider mitt huvud
åt ditt
varje rörelse per sekund
och hur jag ser på dig
hör en berättande röst berätta för dig \"du ser på henne\"
imma på glasvärlden mellan oss
det förstelnade ansiktsuttrycket att behöva inse förlusten av
uppstoppade timmar
njutningen i att glömma bort nuet
detaljerna jag redan vet kommer vara det
slutgiltiga skedet
när vi
ska vi lämna det här åt slumpten alla gånger du gripit tag om min hand
hjärnsläpp som ett inslag ingen märker

ska vi aldrig få stå över vardagen
stanna bland fågelarter och frukost

lutar huvudet bakåt
vi fick makten att
tappa varandras
kontroll

i hemlighet döper jag en plats

för redan första gången tog du mig åt sidan
kysste mitt hårfäste

sista gången du vänder dig om är
första gången min
förlåt
tillåtelse
viskar

min kraftlösa lösning
att du pratar ditt språk
och jag mitt
tecken
det låter oss få konsekvenslösa utlopp
det värsta så att vi kan
bete oss enligt
sammanhanget rutinen verkligheten som
knackar dig i ryggen
vi får inte begära mer och måste sluta
skylla på byteshandel

det du läser är bara barnet som inte
klarade sig
inte förstod varför orden måste gömma sig
jag läste \'\'be mig sluta\'\'
höll med
jag skulle aldrig berätta vad som väcker min
sovande lycka
en förklädd smekning


























ARBETSTITEL
sakta rör jag min tunga mot din..
som tur är väcker du mina ovässade pennor

pessimist
skrek dom
jag ältar månader vi aldrig kommer dela
första ögonkast utan en tagning till och tillvägagångssättet som eliminerar tilliten
som om vi någonsin har en nutid
är det mycket lättare att älska en främling


























FÖRBJUDEN TILLÅTEN
jag tar bort orden
spelar oskyldig som du
bara med tunga vore strömavbrott
bara innanför vore

värma foten under täcket
du kunde inte motstå
bokstäver är kroppsdelar
tanken är koman
i sömnen är jag ärlig; vi är djur
du ligger över mig
kind emot bröstkorg
andas
somnar trots åtrån
för hur naturligt det vore att
slippa väcka dig
låta dig fortsätta
råka, munnen
det slår mig att jag kan häva blockaden
översvämmar
vi har redan en vana
hur jag ska ligga för att komma närmast gränsen
- olidligt nära, händer och fötter
- nakna fingrar mot naken rygg och jag upptäcker dina nyckelben försent
du pratar med dig själv ibland
säg det till dig själv, jag vill inte höra


























ATT LÄSA FEL; DEN ENDA KÄRLEK DU KAN REDOGÖRA FÖR
använder alkoholen som täckmantel för att kunna förstöra varandras omdömen -

tillverkar dramatik när vi erkänner det naturliga i drömmen -

gråt inte över spilld tid,
uttnyttja möblemanget


























BÖRJA NU
hon säger åt mitt att komma fram, släpp ut
det känns inte på riktigt fulländat om jag inte får berätta historien från början, höra handen flytta sig hastigt mellan orden
så jag konstaterar nu en gång för alla att dåtidens nutid aldrig kommer få en känsla av presens om jag skriver den nu. istället
istället ögonblicken du får mig att minnas
- inte nu, inte än

jag vill berätta för dig om min vardag men ser bara dialoger och tänkta känslor
gårdagens ont väcker oss nästa morgon, varför inte tvärtom, då menar jag inte som ett kallt svepande godnatt
utan varför kittlar inte gårdagens otillgjorda vi i ögonen på varandra oss
godmorgon

skam! jag glömmer stora stunder
vad man måste våga för att som du peka ut gränserna och korsa dem i samma andetag
jag andades också in
din hand var kall
men vi såg sommaren genom fönstret

du hittade mig när mitt dygn befann sig i samma rum flera veckor i sträck

och du var stolt för jag lät dig massera mina fötter


























DU ÄR MIN SUBSTANS, JAG VILL ATT DU SKA HINNA FÖRE
du ser inte när jag börjar lita på dig igen, viskar du
jag svarar att jag litar redan på dig men inte längre på din kärlek
jag visar den på mitt sätt säger du bestämt
och flyttar mina händer


























NÄR SANNINGEN DÖR
Det planteras minor bakom din rygg
där du tvingas gå baklänges
längs ökenlagda omvägar
bärandes på ditt
medvetande
i ett akvarium


























SMÅ KLÄDER ÄR BILLIGA KLÄDER
Det bor vildkaniner under tiden och min hicka förföljer mig;
är det du som tänker på mig?

det syns inte att jag kittlar dig under fötterna
och jag lär mig dina reaktionsmönster

när det mörknar hälsar jag på karaktärerna
från mina tapeter




Fri vers av sotlugg
Läst 738 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-02-05 11:00



Bookmark and Share


  Cosmogirl
jag vill ha allt du skriver i en liten plastad pärm under min säng om nätterna, och på dagarna ska den stå lutade mot fönstret så att alla som går förbi ser
eller jag vet egentligen inte.
jag upplever alltid den här tyngden när jag läser, som om något trycker ner mig i mina skrivböcker och så fattar jag pennan och bryter av spetsen och så sitter jag där, tusen hav av ord men inget bläck.

så känns det.
2010-02-03

  Don Jorgé
Jag upplever den här texten som ett nätverk av dikter. Du har skrivet med stor fantasi och användt spårket utmärkt.
2008-06-22

    C/O
Oj!
Du skriver väldigt bra!
Sinnesväckande, associationsbrytande.

\"Det planteras minor bakom din rygg
där du tvingas gå baklänges
längs ökenlagda omvägar
bärandes på ditt
medvetande
i ett akvarium\"

Får jag chans på dig?
2008-02-09
  > Nästa text
< Föregående

sotlugg
sotlugg