Sakta lyfter jag hennes livlösa kropp längst allén

och lägger den i en bädd av vita rosor
Jag ger hennes bleka ansikte och ärrade kropp

en sista blick

 innan locket stängs

och noga spikas igen för att aldrig öppnas igen

Kistan sänks ner i djupet och lägger sig till ro

Det mörka hålet täcks av jord som jämnas till marken

Under en tyst minut tar jag mitt sista farväl 

innan jag leende vänder om

 och återgår till livet

för att äntligen rätta till

det du så länge försökte förstöra