Han mötte en kvinna i trängseln
En plågad kvinna - tillintetgjord
Oren, utstött och fattig
förvisad från vännernas bord

Hennes sista hopp stod till honom
men inte tordes hon fråga
men smyga sig nära och röra
det kunde hon ändå våga

Mitt i trängseln han stannar plötsligt
frågar oväntat: \"Vem rör vid mig nu?\"
Irriterat vänner svarar:
\"Här trängs ju alla, vad förväntar du?\"

Men han bryr sig inte - han stannar
tills hon rädd och darrande avslöjar sig
Allt annat får vänta när han talar
\"Du är fri - din tro hjälpte dig!\"

Han såg en förminskad kvinna
som svalt allt förakt och all skam
Hon behövde offentlig resning
hon som ur skuggorna trädde fram