kapitel noll

min egen triumf
över det bittra med surhetsgrad stark
hur man ser sina fingrar förångas och vittra bort som amputerade
19:31 you don\'t know my secret - avtrubbad

ännu en demonifierad natt och jag vaknade kippande
i en alternativ värld; dränkt i min egen kallsvett och stänk mot
det draperade golvet
korparna hade lugnat sig under sängen

vilken hysteri - makes me alldeles osalig
allt för att förgöra formerna det åtråvärda = attraktionen i era ögon

befria mig aldrig det här är ett rus ett tillstånd av higher level
de stannar ibland; jag ser dem som utifrån
undrar om detta kommer leda mig till dem
leda mig rätt
trollar er alla till förkastelser och stenmumier som stilla
vakar över stadens gator när folket vimlar och jag

stelnar med rostiga muskler, kan inte förmå mig vidröra andra
men vinner alltid över det bittra igen igen vid sidan om

jag borde sudda de närmsta, mina vackraste, de är f r i a
& därav min död
syster Tvilling är också halvdöd men Soldaten livs levande och sprudlar
så förföriskt att jag föraktar det
måste låta egoismen stiga till skyarna och skrapa ihop stadens illvilja
sitta på tåget och lyssna på råden de sjunger
döpa om alla i skolan och förklä dem på caféerna

för att tänka att om ni visste vad jag målade fram varje dag
hade ni sett diktatoriken ge vika

ja men för i helvete, typ, som:
en maratonlöpare som faller i mål för att sedan försvinna
och hamna på startlinjen igen
jag reser mig där & ropar efter de andra att
BEFRIA MIG ALDRIG DET HÄR ÄR ETT RUS
ett tillstånd av

higher level


och jag fastnar i min medvetenhet
dricker kranvatten

låter ridån falla
hyssjar


fartyget har lämnat hamnen och morgonen är tidig
får jag poesia spår är jag ombord bara så ni vet.